Sameskolstyrelsen (SamS)

1600-talet
I Sverige såväl som i Norge och Finland var undervisningen av samer ett led i missionsverksamheten.

Kyrkoherde Nicolaus Andrae översatte en abc-bok med katekes och mässbok till samiska och gav ut dem 1619. Dessa böcker var de första som trycktes på detta språk, men de kom inte att få någon större användning och blev inte heller betydelsefulla. Det blev däremot den Skytteanska skolan som inrättades år 1632 i Lycksele och som år 1865 flyttades till Tärnaby. Upphovsmännen kyrkoherde Olaus Nurenius och riksrådet Johan Skytte ansåg att de bästa sättet att kristna samerna var att utbilda dem till präster och detta skulle ske i lappmarken. I början gällde undervisningen enbart läsning av abc-bok och katekesen som senare utökades till att omfatta räkning och skrivning. I slutet av 1600-talet studerades också latin och till och med i ringa mängd grekiska av de elever som skulle vidare till gymnasium.

Skolan tog vanligtvis emot tolv elever och de stannade där i flera år. Eleverna fick gratis kost och logi. Mellan åren 1633 och 1772 inskrevs 14 samiska studenter vid Uppsala universitet, och förmodligen hade många av dem genomgått den Skytteanska skolan, som gav den första undervisningen i mer än två hundra år.

1700-talet
I början av 1700-talet intensifierades kristnandet av samerna. I Norge bedrev bland andra, prästen Thomas von Westen en omfattande missionsverksamhet bland dem. I Sverige kom en kunglig förordning 1723, vilken föreskrev att det bland annat skulle grundas en skola vid varje huvudkyrka i lappmarken. Det blev också så att en inrättades i Åsele och i Jokkmokk 1732, i Arjeplog 1743, i Jukkasjärvi 1744, i Föllinge 1748 och i Gällivare 1756.

Antalet elever vid dessa var vanligtvis sex, och till en början togs bara pojkar in. Skolorna var i första hand avsedda för samerna, men även barn till nybyggare fick enligt anvisningarna tas in. Undervisningsspråket var samiska och den huvudsakliga utbildningen bestod av att lära kristendomskunskap. I skolan tränades också innantill läsningen i syfte att underlätta studier av katekesen och andra religiösa skrifter.

För att stimulera elevernas arbete fick de kontanta belöningar. Denna form av ‘Premieundervisning’ ersattes så småningom av en fastare verksamhet, då befattningar som ‘bibellärare’ började inrättas. År 1735 fastställdes en skriftlig skolförordning för lappskolorna och 1739 inrättades den centrala ledningen för kyrko- och skolväsendet i lappmarken.

1800-talet
I början av 1800-talet fanns fasta skolor i Karesuando, Jukkasjärvi, Gällivare, Jokkmokk, Arjeplog, Lycksele och Föllinge. Dessutom fanns ett dussintal resande bibellärare. Det skedde nu en förändring av sameundervisningen från fasta skolor till ‘flyttande’ undervisning. År 1818 beslutades att fyra fasta skolor skulle dras in och därefter också de kvarvarande. Meningen var att de resande bibellärarna helt skulle ta hand om utbildningen.

Från mitten av 1800-talet förändrades undervisningen på olika sätt. De fasta skolorna startade på nytt, och bibelskolorna avskaffades och återinfördes. Utbildningen skedde på det språk som användes mest i församlingen. År 1896 bestämdes, att sameundervisningen skulle ske antingen i lappfolkskolor, bibelskolor eller i allmänna folkskolor. Undervisningen skulle få samma innehåll som i den allmänna folkskolan och lärotiden skulle i regel vara fem år. Lektionerna skulle om möjligt ske på svenska.

1900-talet
I början av 1900-talet fanns det fem olika skolformer för samerna, lappfolkskolor, bibelskolor, vinterkurser, allmänna folkskolor samt svenska missionssällskapets skolor, och dessa kom att bli 35-40 stycken.

I enlighet med reglementets avsikter byggdes speciella skolkåtor i anslutning till byskolan. Dessa elevhem ansåg föräldrarna vara dåliga och hälsofarliga och under 1940-talet uppfördes sedan skolhus och elevhem.

I 1957 års nomadskoleutredning föreslogs att dessa skolor borde stå öppna för alla barn, vars föräldrar betraktade sig som samer. Samerna borde få välja, om de ville sätta sina barn i nomadskolor eller i det allmänna skolväsendets skolor och att målen för nomadskolan skulle vara detsamma som för grundskolan. Riksdagen beslutade sedan 1962 att samerna skulle kunna välja mellan två likvärdiga utbildningsmöjligheter, nämligen nomadskola eller grundskola.

I samband med att 1969 års läroplan för grundskolan infördes, skickade skolöverstyrelsen ut kompletterande anvisning för undervisning av samernas barn. I detta tillägg sägs bland annat att innehållet och uppläggningen ska vara anpassad för samebarnens behov och att det, där så är möjligt, ska anordnas föreskriven undervisning i samiska.

I grundskolan och gymnasiet förekom överhuvudtaget inte någon undervisning i samiska före riksdagens beslut 1976 om hemspråksundervisning för invandrarbarn och språkliga minoriteter.

Mer information finns på den officiella informationsportalen om samer: www.samer.se